Tiotalets hundra bästa låtar! Plats 31 - 40

Det andra decenniet på det tredje årtusendet börjar gå mot sitt slut. Det måste summeras! Med en topp hundra över de bästa låtarna under detta årtionde.

31. Phosphorescent Song for Zula, från albumet Muchacho (2013)

Med en referens till Johnny Cash hitlåt Ring Of Fire inleder Matthew Houck sin kanske hitintills starkaste låt under sitt alias Phosphorescent. Vemodigt, ängsligt och lite trevande stegrar sig denna låt till att bli ett storslaget indierockmästerverk.

32. Parker Millsap Old Time Religion, från albumet Parker Millsap (2014)

Om Parker Millsap hade fötts i annan tid hade han varit en folkrockstjärna vid det här laget. Det är jag nästan säker på för det finns så mycket talang hos den här ynglingen. Nu stannar det nog vid att han blir en ny Steve Forbert (vem är det!? googla). Men i min värld är inte det så illa.

33. Doug Paisley Our Love, från albumet Strong Feelings (2014)

Doug Paisley gjorde tiotalets bästa Ron Sexsmith-album. Tillbakalutat, empatiskt och självsäkert framför han melodiösa och anspråkslösa låtar med texter där han inte behöver använda några breda penseldrag för att vi ska förstå. Så långt ifrån tiotalets sociala medieflöden man kan komma. Det är positivt. Trycker på gilla här.

34. Gillian Welch The Way It Goes, från albumet The Harrow & The Harvest (2011)

Gillian Welch visar, tillsammans med sin vapendragare David Rawlings, att hon fortsatt är drottningen av folkcountry. Utmärkt låt från en finfin platta.

35. Bon Iver Minnesota, WI, från albumet Bon Iver (2011)

Justin Vernon är en artist som aldrig står stilla och verkar ha en hjärna sprängfylld av musikaliska idéer.  När allt faller på plats blir det näst intill genialiskt bra.

36. Queens of the Stone Age The Way You Used To Do, från albumet Villains (2017)

Regenterna av stoner-rock fortsätter att förmedla gitarriff som får en tänka att det var bättre förr. På den tid när rockmusik slog sig in på topplistorna.

37. Anna von Hausswolff Old Beauty/Du kan nu dö, från albumet Singing From the Grave (2010)

Hausswolff tillhör de där artisterna som strävar efter att skapa ett alldeles eget musikaliskt universum. Och det har hon med sin piporgel så sakteliga börjat lyckas med. Pretentionerna var höga redan från början och tonläget går i moll. Inget för den lättsamme. Men det är väl i mörkret vi finner ljuset?

38. Kanye West Monster, från albumet My Beautiful Dark Twisted Fantasy (2010)

Kanye West är en artist du aldrig vet var du har. Jag hänger sällan med i svängarna och känner inget behov att höra allt han ställer till med. My Beautiful Dark Twisted Fantasy var i vilket fall ett utmärkt,  i flera avseenden gränsöverskridande, album varav denna käftsmäll fick mig knockad.

39. The Elected This Will Be Worth It, från albumet Bury Me In My Rings (2011)

Detta är kanske en parentes. Blake Sennetts sidoprojekt, vid sidan av Rilo Kiley, var inte tänkt att bli något annat än ett sidoprojekt. Men det blev mycket bättre än så. Vuxenorienterad indiepop.

40. Rayland Baxter Oh My Captain, från albumet Imaginary Man (2015)

Baxter föddes rätt in i rockhistorien. Uppväxt i en liten stad utanför Nashville, i ett musikaliskt hem med en pappa som har agerat musiker till bland andra Dylan, R.E.M och Steve Earle. Trots det var Baxter som ung främst inriktad på en idrottskarriär. Men skador kom i vägen och då plockade han upp gitarren och blev låtskrivare istället. Det var kanske tur det, för den här låten är förträfflig.