Jag har ställt mig själv frågan varför jag så sent som 2012 började blogga om musik. Detta sociala forum är ju nästan redan lika ute som CD-skivan. Men av samma anledning som jag fortsätter försvara CD- och vinylformatet vill jag försvara bloggens existens. Jag gillar det koncentrerade formatet, där man som läsare/lyssnare kan fördjupa sig i en sak i taget. Jag har svårt med flyktiga och kortfattade tweets eller statusuppdateringar som länkar hit och dit med bilder och annat. Det kan vara av nöje på ett socialt plan men handlar det om något mer specifikt ämne blir det lätt för mycket information på en och samma gång och jag blir förvirrad, tappar bort mig och ledsnar ganska fort. Jag vet att jag nu riskerar att låta betydlig äldre än de 34 år jag trots allt fortfarande är, men jag köper och accepterar det. Dessutom ersätter bloggen något som jag saknat efter blandbandens, MD-skivans och den hembrända CD-skivans uttåg. Det är ett sätt för mig att dokumentera vad jag lyssnar på just nu och har lyssnat på under olika perioder. Spotifylistor i all ära, men de är egentligen allt för flyktiga för min smak. De går med ett enkelt klick att radera och ändra och de blir aldrig klara. Visst, jag kan göra likadant med ett blogginlägg, men på något sätt känns det mer definitivt när något är nedskrivet och publicerat. Det är skälen till varför jag kommer fortsätta att att offentliggöra mina reflektioner och tankar kring musik och allt som hör därtill även under detta år. Läs om ni vill, i annat fall är det ju enkelt att låta bli.
Jag kommer dock att göra en del ändringar vad gäller Spotifylistor. Jag hade som ambition när jag startade bloggen att jag veckovis skulle erbjuda en ny lista med olika teman, men insåg ganska snart att det var lite väl överambitiöst och tidskrävande projekt och listornas kvalité blev inte så bra som jag hoppades på. Jag kommer under detta år istället erbjuda färre men mer omfattande och förhoppningsvis mer kvalitativa listor som byggs på allt eftersom. Dessa kan utgöra en vägledning för den som vill fördjupa sig eller hitta inspiration i någon speciell genre eller tidsperiod.
Den första listan under 2013 jag kommer lansera har jag valt att kalla This Is Britain 78-89. Inspirationen till denna lista kommer av att jag under de senaste dagarna, via filmtjänsten Netflix, följt serien This Is England '86. Serien, som är en uppföljare till filmen This Is England, utgör ett fantastiskt tidsdokument över ungdoms- och populärkulturens utveckling i England under postpunkens tidevarv. Serien griper kanske inte tag i mig på ett lika effektfullt sätt som filmen gjorde första gången jag såg den, men känslan för karaktärerna finns kvar och den är klart sevärd, så nu ska jag gå vidare med This Is England '88. För er som läst mina inlägg på bloggen tidigare vet att jag har en fallenhet för alternativ country- och singer/songwriter-musik, i huvudsak från Nordamerika. Men det är inte det enda jag lyssnat på under mina år som aktiv musiknörd. Diagnosen "aktiv musiknörd" satte jag på mig själv som 17-åring och då var det till en början mestadels brittisk musik, i form av The Clash, Led Zeppelin och David Bowie, som fångade mitt intresse och bidrog till att jag började titta lika mycket bakåt som framåt i tiden vad gäller rockmusikens utveckling. När jag nu skapar en lista med några av mina favoriter från denna tidsera bidrar det till det en typ av anakronistisk nostalgikänsla. Flertalet av låtarna lyssnade jag som mest på när jag befann mig i åren strax innan och efter jag fyllde 20, men jag har valt dem som jag fortfarande finner njutning i. En del är givetvis senare upptäckter och jag hoppas det blir fler och att listan byggs på allt eftersom. Kom gärna med tips! Eftersom jag inte kunde hålla mig borta från Lloyd Cole, The Undertones och Jesus & Mary Chain har jag utvecklat att listan innefattar artister från hela Storbritannien. Lyssna:
Broken Record: This Is Britain 77-89
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar