
Nästan varje gång David Eugene Edwards har gett ut något nytt under det senaste decenniet har jag till en början tyckt att det varit en nytändning. Jag lyssnar entusiastiskt och tänker att äntligen är han med i matchen igen. Hästkrafterna och energin är tillbaka. Så var det med 2008 års
Ten Stones och även med senaste albumet
The Laughing Stalk från 2012. Med facit i hand har det dock visat sig att jag tröttnat ganska fort och aningen uppgivet konstaterat att det nog aldrig blir lika bra som när han var en del av
Sixteen Horsepower. Men så är det med ens musikaliska hjältar. Man ger väl aldrig upp?
Nu är Edwards aktuell igen med sitt
Wovenhand och har nyligen gett ut sitt åttonde studioalbum (om jag nu räknat rätt) sedan 16 HP:s splittring. Skivan,
Refractory Obdurate, utgör knappast någon omskakande förändring utan Edwards fortsätter att gräva ner sig i ett bibliskt mörker där Predikaren och Jobs bok står som närmaste referenser. Och återigen vill jag hävda att det här är det bästa Edwards har bjudit på, om inte från 16 HP:s dagar, så åtminstone från 2004 års helgjutna
Consider the Birds. Det är definitivt det hårdaste, vilket går i linje med det han visade upp på föregångaren
The Laughing Stalk. Men även det rakaste och mest direkta
.

I låtar som
Good Shepherd,
Field of Hedon och
Hiss visar Edwards en hårdare sida och är mer fokuserad i sin musicerande än vad jag kunnat höra under de senaste tio åren. Musiken sprudlar bitvis av energi och låtarna särskiljer sig från varandra på ett annat sätt gentemot föregångarna. När jag på bloggen skrev om
The Laughing Stalk för ett par år sedan antydde jag om att det var bra men knappast något han skulle vinna några nya lyssnare på. Med
Refractory Obdurate känns det annorlunda. Det här är musik som kan få fler att frälsas av Edwards apokalyptiska goth-country. Den här gången tror jag på det... igen. Den 14 juni spelar han på Babel i Malmö och kvällen innan på Debaser i Stockholm. Med det här låtmaterialet i bagaget kan det bli minnesvärda upplevelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar