onsdag 21 mars 2012

Den bortglömda svenska musiken 1: Athletic Arabs - Shock Resistant (1991)

Denna vecka har jag haft stor glädje av musikvänners tips och jag vill börja med att rikta ett varmt tack till David Enemar, en god vän och tidigare lärarkollega med ett gediget sinne för bra musik. Han har även ett förflutet på Närkeslätten, vilket ger en geografisk koppling till detta bortglömda album. Han var generös nog att skicka mig ett paket med diverse intressanta musiktips, som bland annat innehöll en vinyl med detta borttappade band ur den svenska rockmusikhistorien. Han gav mig beskrivningen; "80-talets bästa Örebroband", vilket givetvis gjorde mig nyfiken. Konkurrensen är väl stenhård?

Efter ett par genomlyssningar måste jag ge honom rätt, även om just denna skiva tillhör 1990-talets inledning. Jag skulle vilja gå längre och hävda att detta är den mest intressanta musik jag har hört från Örebro överhuvudtaget. Lolita Pop, Kenneth & The Knutters, Mats Ronander och Millencolin får ursäkta. Dock ska jag nog vara lite försiktig med detta påstående eftersom jag ödmjukt får erkänna jag inte är allt för bevandrad i stadens musikliv. Skivan bär i vilket fall titeln Shock Resistant och gruppen har det lite fåniga namnet Athletic Arabs. Musiken är en salig mix av olika stilar och det finns spår av skilda artister och stilar som Prince, Talking Heads, tidig Lloyd Cole, The Specials och Chet Baker-jazz. Det går även att dra kopplingar till den svenska musikscenen under tidigt 1990-tal med grupper som Atomic Swing, Stonecake och The Creeps, men istället för gitarrer är det ofta blås, bas och rytmiska slagverk som utgör kärnan i låtarna. Det finns något egensinnigt över musiken som gör den intressant och väl värd att uppmärksamma, så här drygt tjugo år efter sin skapelse. Gruppen kom att ge ut två skivor, varav detta var deras andra och därmed sista fullängdsalbum. Gruppen splittrades 1993 utan att uppnått några större kommersiella framgångar.

Visst finns det en del kritik att rikta mot skivan. Låtmaterialet är något ojämnt och utan att vara någon språkkännare av rang så hörs det på det engelska uttalet att gruppen har sina rötter i Sverige och texterna har ibland mer att önska. Men det spelar mindre roll och som det brukar vara med överraskningar så har man överseende med småskavanker och det är istället desto roligare att fokusera på det som är bra. Lyssna på låtar som Picture, Blow'em Up och You Got to Get Me Down och du kommer också inse att det var gnällbältsrocken som regerade 1991 och att den bitvis håller än idag.

Musiken finns inte att hitta på Spotify, men några låtar finns på deras MySpace-sida och för er som blir nyfikna så kan ni länka er dit genom att klicka här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar