Skivor som skiljer sig

Jag hörde på nyheterna att paret Reinfeldt ligger i skilsmässa och min spontana reflektion var att det måste bero på dåliga musikval. Da Buzz och annan dålig schlagerdisco kan säkerligen ta knäcken på vilken stabil relation som helst. Det är därför viktigt att välja rätt. Jag ska inte ge mig in på någon djupare analys om varför Reinfeldts skiljer sig för det ligger inte i mitt intresse och den typen av spekulationer är det sista som denna blogg är tänkt att handla om. Det finns säkert en massa skvallerbloggare därute som roar sig med sånt redan. Däremot så fick det mig att fundera på några klassiska album i musikhistorien som skapats ur separationer och som är värda sin uppmärksamhet. Det är ju knappast någon hemlighet att brustna hjärtan och svikna löften kan var en fantastisk grogrund för kreativt skapande och jag tänkte därför ge några exempel ur pop- och rockhistorien på detta. Det är på sin plats att plocka fram den gamla uttjatade klyschan "inget ont som inte har något gott med sig".

Här är min fyra-i-topplista över klassiska separationsalbum:

1. Fleetwood Mac: Rumours (1977)
En storsäljare som är en av de absolut bästa skivorna från 1970-talets slutskede. Gruppen bestod, utöver trummisen Mick Fleetwood, av två par; John och Christine McVie och Lindsey Buckingham och Stevie Nicks som båda höll på att separera i samband med inspelningen. Hur stämningen kan ha varit i studion i samband med denna inspelningen vill man knappast tänka på och jag känner mig glad över att ha varit på behörigt avstånd i både tid och rum (var ju inte ens född). Men jag är tacksam över att de själva var där och att de trots detta lyckades hålla sig sams till den grad att de kunde ge ut detta klassiska separationsalbum. Stor rockmusik.

2. Richard & Linda Thompson: Shoot Out The Lights (1982)
Paret Thompson hade tillsammans under 1970-talet lyckats skapa ett par klassiska skivor med dynamisk popmusik som härstammade från den brittiska folkrocken. I början av 1980-talet beslutade de sig för att gå skilda vägar, vilket markeras på skivomslaget till detta album där Richard sitter ensam i rummet med Linda porträtterad på en bild på väggen intill. Låttitlarna går lätt att applicera på parets spruckna relation, men skivan kom trots detta ändå att ses som ett av deras främsta, solokarriärerna inräknat, och innebar ett kommersiellt genombrott för dem i USA. Tyvärr blev det deras sista album tillsammans, men fortfarande lättilgängligt och angeläget för eftervärlden.

3. Bob Dylan: Blood On the Tracks (1975)
"A lot of people tell me they enjoy that album. Its's hard for me to relate to that. I mean, it, you know, people enjoying the type of pain, you know?"
Så reagerade Dylan själv på alla de hyllningar som detta separationsalbum har fått genom åren. Skivan släpptes i samband med skilsmässan med Dylans dåvarande fru Sara. Ur mitt tycke är detta Dylans bästa album och innehåller låtar som Tangled Up In Blue, Idiot Wind, Simple Twist of Fate och You´re A Big Girl Now. Vackra melodier allihop och Dylan är lite mer behärskad på munspelet än vad han var på sina 60-talsalbum och sångrösten, som många har kritiserat, blir aldrig bättre än så här. Vacker musik från ett skadeskjutet hjärta.

4. Frank Sinatra: In the Wee Small Hours (1955)
Ett vackert jazzalbum där Sinatra är mestadels lågmäld och melankolisk. Låtarnas tema för tankarna till hans pågående separation från skådespelerskan Ava Gardner, som han varit gift med sedan 1951. Albumet brukar räknas som ett av Sinatras främsta och gör sig välförtjänt av alla hyllningar. Dessutom är skivan förpackad i ett av musikhistoriens snyggaste skivomslag, som inte minst inspirerade Tom Waits när han gjorde omslaget till sin skiva The Heart of Saturday Night från 1974. Även detta Sinatra-album är ett måste för den som vill fördjupa sig i skilsmässoträskets förlorade land utan att själv nödvändigtvis befinna sig i samma situation.